Ett helt år

Jaa, det har faktiskt gått över ett helt år. 12 månader. 365 dagar. Hur gick det till? Förra hösten var såååååå lång. Vi väntade, väntade och längtade.

Sen var hon här. Och nu har det gått ett helt år. Lillskruttan har gått från att vara en pytteliten, blek bebis. Som inte kunde gå. Äta fast föda eller prata. Till en liten stadig, viljestark liten fröken som äter allt hon får. I rimliga mängder. Hon går sällan men springer, klättrar och hoppar desto mer. Hon babblar mest hela tiden, men det är fortfarande inte så mycket vi förstår. Men hon tecknar och kämpar hårt för att få omgivningen att förstå vad hon menar.

Och jag som redan hade en helt fantastisk, otroligt vacker, helt underbar liten unge. Har nu två. Det är helt otroligt.

 

Underbara Gneis

Gneis har snygga, hållbara, sköna och bekväma vinterkläder för barn.  Nu har de också rea i sin webshop. Gör som vi. Shoppa där.

6 månader, och hoppsan

Igår var det 6 månader sedan jag hämtade min lilla tjej på barnhemmet och åkte mot huvudstaden för att träffa storasyster och mormor.

Vilken förvirrande dag det måste ha varit. För oss allihop.

Så mycket har hänt under våra första 6 månader tillsammans. Mest med lillskruttan såklart. Hon utvecklas i raketfart. Sover gott på nätterna, för det mesta. ter bra och är en nöjd och glad liten tjej med ett sju helsikes humör. Numera är hon uppe på normalvikt för en 2- åring, men är något kort.

Sen är det så att mitt smeknamn i adoptionsvärlden kanske borde ändras, för jag är faktiskt inte singel längre. Men, adopterat som singel har jag gjort så det är kanske ok.

Och även om min relationsstatus har förändrats så kommer jag att vara singel förälder ett bra tag till. Inga stora förändringar ska göras i tjejernas liv, på ett bra tag. i behöver landa och bara vara vi. Men det finns en vuxen till, i kulisserna. Och det känns otroligt skönt. Konstigt. Annorlunda. Toppen.

Teeny dancer

En uppdatering

Har skrivit en lång uppdatering om hur vi har det på min andra blog, som är på Engelska. Jag tror att de flesta av er förstår det så kila dit och läs:

http://singeladopt.wordpress.com/2011/02/05/bad-blogger-but-heres-an-update/

Är det något ni inte förstår så är det bara att fråga.

Juldonationer

Nu är det snart jul och jag tänker skicka ner ett julpaket till barnhemmet. Lite kläder, blöjor och leksaker.

Om någon vill bidra så gå till www.singeladopt.blogspot.com och klicka på Chipin på högersidan. Skriv till mig om ni vill att jag använder det ni donerat till något särskilt.

1000 tack till alla som bidragit.

Hemma

OJ oj vad tiden går fort. Jag hinner visst inte med alls.

Vi är hemma. Alla tre. Imorgon är det en vecka sedan vi kom hem. Livet är underbart även om det självklart är en omställning att vara 3 i familjen.

Lilla fröken verkar må bra. Förutom en förkylning med feber och hosta, så är hon en pigg och glad liten tjej. Hon kramas och gosar mycket. Skrattar massor och sover ganska gott. Helst på mamma såklart. 🙂

Jag kommer att skicka ner ett julpaket till barnhemmet, med kort, lite leksaker och blöjor. Vill någon vara med och bidra så kan ni donera på http://www.singeladopt.blogspot.com

Skriv om det är något särskilt ni vill att jag använder pengarna till. Är det stort eller tungt så bidra gärna med lite pengar till porto.

Klart i domstolen

Tiden räcker inte riktigt till. Det är väldigt konstigt att man väntar och väntar. Tiden står still och inget händer. Ändå flyger tiden fram. Jag hinner ingenting, och snart är det jul. 😉

Domstolsbeslutet är i alla fall klart i Bulgarien, och det har hunnit vinna laga kraft. Det är nu över 3 veckor sedan. Så, nu borde det, helt realistiskt, vara dags att åka snart.

Jag har fått så otroligt mycket kläder donerat till barnhemmet. En resväska är fullpackad och får vi plats med mer i våra andra väskor så kommer vi att stoppa lite där också.

Vill någon mer donera så går det jättebra, men då får jag köpa det nere i Bulgarien. Donera i så fall här: singeladopt.blogspot.com

Är det något särskilt du vill att jag ska använda pengarna till så är det bara att meddela mig, så fixar jag det. Annars köper jag det barnhemmet behöver. Sist var det blöjor.

1000 tack till alla som donerat. ❤

 

 

 

Att vänta

När man adopterar barn blir man, helt ofrivilligt, proffs på att vänta. MAn väntar på allt. Tid till familjerätten, plats på föräldrautbildningen, ny tid på familjerätten. Tid för heutredning, tid i nämnden. Sen väntar man i kö. Till ett eller flera länder. Man väntar och väntar. Årstider kommer och går. Adoptionsländer försvinner och nya tillkommer. Andra kommer hem med barn eller blir gravida och föder barn. Par skiljer sig. Ensamstående hittar varandra, och bildar nya par.

Själv står man i sin bubbla och tittar på. Vet att allt detta händer, men har svårt att inse att det samtidigt händer saker med mig också. Och runt mig. Jag har under flera år funderat på vem jag är. Varför jag är den jag är, och vad jag skulle vilja ändra på.

Snart är denna långa väntan över. Även om det är några månader kvar, så är jag snart hemma med min lilla tjej. Jag har ett år på mig att fundera på vad jag vill göra och vem jag vill vara. Jag har mina ideér. Jag tror att jag vet vad jag vill. Nu handlar det om att nå dit. Och att våga stå för vem jag är och vad jag vill. Det känns faktiskt ganska stort.  Jag känner mig stark. Det är skönt.

Saknar min lilla tjej

Det här är ögonen jag saknar. Jag vill hämta henne nu. Jag vill inte vänta 2-4 månader. Det är min dotter. Jag vill ha henne hos mig nu.

Vill inte att hon ska bo på barnhem mer. Hon har en familj. En mamma och en storasyster som väntar på henne. Vi vi ha henne hos oss.

Håll tummarna för att vi inte måste vänta 4 månader eller mer. Det står 2.4 månader. Jag tycker 2 räcker. Faktiskt. 🙂